Jag minns det hela så väl. Hur hela denna resa började. Skulle egentligen ha åkt i slutet av december till min kusin Sandra i New York men pga. av omständigheterna så fick jag inte flyga först den 3e januari. Såklart bokade jag första bästa flyg ner till LAX för att hinna till skolan som började den 5e. Väldigt svag och orkade knappt bära upp mig själv så stod jag där, full av fjärilar i magen på Arlanda. Fällde några tårar när jag kramade min mamma hejdå, det var så otroligt overkligt och läskigt men samtidigt superspännande.

Det gjorde lagom ont i bihålorna under flygresan, minns ett tryck i hela huvudet, jag var ju trots allt inte frisk ännu så fick ju skylla mig själv. Där satt jag omgiven av okända människor, om de bara visste vart jag var på väg och vad jag skulle få uppleva. Nästan så jag ville berätta för alla, ’’Hej främling, jag ska iväg på mitt livs äventyr.’’ Efter många timmar landade jag äntligen på LAX, stod utanför och vänta på flygbussen som går till Santa Barbara och börjar prata med en svensk tjej som heter Clara. Så skönt att äntligen kunna prata med någon som var i samma sits som en själv. Vi pratade hela vägen till vår nya hemstad, Santa Barbara. Så kul att man fortfarande stöter på Clara då och då, den första person jag träffade här.

Jag minns att början var jobbig, jag var inte frisk och ständigt trött. Kände mig inte som mig själv då jag i vanliga fall är sprallig och full med energi. Var stressad i början för att jag inte hade något boende och det är ju inte direkt billigt att bo på hotell här. Men en dag i skolan på Wave Week kommer en tjej fram till mig och säger att hon hört att jag behövde boende, egentligen skulle jag flyttat in hos några andra senare den eftermiddagen men hennes erbjudande lät betydligt bättre. Denna tjej är Elin, som nu har varit min roommate i 5 månader.

Jag har bott med 5 andra svenska tjejer, vilket har varit på både gott och ont. Men med facit i hand så ångrar jag ingenting. Detta har varit en bra upplevelse och jag har utvecklats jättemycket. Mer säker på mig själv och jag är inte alls lika överdrivet pedant längre, jag sa väll att jag levde med fem andra tjejer? Jag är tacksam över alla personer jag lärt känna här och är väldigt glad över att Elin kom fram den där dagen och frågade mig om boende, för nu har jag 5 fina vänner som jag alltid kommer minnas som min andra familj!

Idag är det min sista dag här i Santa Barbara, helt ofattbart, vet inte ens vad jag ska känna inför det. Så exalterad över Hawaii och få koppla av, surfa och göra precis vad jag känner för. Sen att få åka hem till Sverige och krama om sina nära och kära, bara umgås och njuta av sin fina hemstad. Men en del av mig kommer alltid finnas i Santa Barbara, i min andra hemstad. 

Clara & Jag